Beskrivning av den juridiska termen Avlyssning:
Avlyssning innebär inspelning eller övervakning av en privat kommunikation, som ofta sker genom tekniska hjälpmedel och utan personernas vetskap eller samtycke. Inom svensk rätt är avlyssning en handling som är strikt reglerad. Avlyssning kan genomföras som en del av polisiära eller underrättelsemässiga operationer, men enbart under mycket specifika och begränsade omständigheter enligt lagstiftningen. Reglerna för detta finns i bland annat i Brottsbalken och Lagen om elektronisk kommunikation.
Brottsbalken (1962:700) upprättar brottsrubriceringar som gäller olaga avlyssning och avlyssning av samtal, där avlyssningen i sig kan utgöra ett brott om den inte har tillstånd enligt de lagar och förordningar som finns. Detta kan röra allt från att avsiktligt lyssna på någons telefonsamtal utan tillstånd, till att använda avancerade tekniska hjälpmedel för att fånga upp och spara elektroniska kommunikationer.
Lagen om elektronisk kommunikation (2003:389) skyddar individens rätt till privat kommunikation. Här fastställs att det krävs särskilt tillstånd för att genomföra avlyssning av elektronisk kommunikation, och att sådant tillstånd endast får ges av domstol eller särskild myndighet under mycket strikta förutsättningar. Det finns en procedur för hur tillstånd för avlyssning ska ansökas och beviljas, och denna regleras för att säkerställa att individens integritet respekteras så långt det är möjligt.
Avlyssning som utförs av polisen i brottsbekämpande syfte kan vara ett effektivt redskap för att förhindra allvarlig brottslighet eller för att samla in bevis i pågående brottsutredningar. Myndigheterna kan dock enbart genomföra avlyssning efter domstolsbeslut, där det måste finnas skäl att anta att det kan bidra till utredningen av brott som kan ge mer än två års fängelse, enligt Rättegångsbalken (1942:740).
Svenska Säkerhetspolisen och Försvarets radioanstalt har vidare möjligheter till avlyssning inom ramen för nationell säkerhet. När det kommer till nationell säkerhet och spaningsinsatser, kan avlyssning utföras, men även här regleras verksamheten strikt för att skydda medborgarnas rättigheter.
Rättsligt sammanhang i vilket termen Avlyssning får användas:
Ett exempel på när avlyssning kan komma att användas inom ramen för svensk lag är i en situation där polisen misstänker att ett nätverk av personer planerar en storskalig narkotikahandel. Myndigheterna kanske har samlat in en del information genom traditionell polisarbete, men de saknar fortfarande konkreta bevis för att kunna gripa de misstänkta personerna. I detta fall kan åklagaren ansöka om tillstånd för avlyssning av de misstänktas telefoner och elektronisk kommunikation med hänvisning till att det kan hjälpa till att samla in de bevis som krävs. Ett sådant tillstånd beviljas endast om det finns starka skäl att tro att avlyssningen kommer vara av avgörande betydelse för utredningen och om intrånget i den personliga integriteten bedöms stå i rimlig proportion till brottets allvar.
Ett annat exempel kan vara i samband med misstanke om terrorism där Säpo, med hjälp av Lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, kan bedriva en mer omfattande avlyssning för att förhindra eventuella terrorattacker. I dessa fall granskas de ansökningar som görs mycket noggrant, och det finns flera lagar och förordningar som syftar till att skydda medborgarnas rättigheter samtidigt som de upprätthåller landets säkerhet.
Avlyssning är alltså en handling som kan ha både brottförebyggande och brottsbekämpande funktioner men som också väcker frågor om balansen mellan individens integritet och samhällets behov av skydd mot allvarliga hot. Svenska domstolar och myndigheter har därför en viktig uppgift i att säkerställa att sådana åtgärder alltid står i proportion till sitt syfte och att de rättigheter som är skyddade av lag och konvention respekteras.