Beskrivning av den juridiska termen Domare:
En domare i Sverige är en offentlig tjänsteman som har till uppgift att döma i rättegångar. Domaren är ansvarig för att bedöma bevisen som presenteras i en rättsprocess och fatta beslut om skuld eller oskuld i brottmål samt om rättigheter och skyldigheter i tvistemål. I domstolen har domaren den högsta makten över rättegångens gång och över beslut som fattas avseende målet.
De svenska domstolarna är indelade i allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. I de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) hanteras främst brottmål och tvistemål. Förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen) dömer i mål som rör offentlig förvaltning och beslut som fattas av statliga myndigheter. Specialdomstolarna har mer specialiserade uppgifter, exempelvis Patent- och marknadsdomstolen.
För att bli domare i Sverige krävs det att personen har en juridisk examen från ett universitet, samt har genomgått en viss tids praktik inom juridikområdet, så kallad notarietjänstgöring. Efter detta krävs det ytterligare kvalifikationer och meriter för att kunna tillsättas som domare.
I rättegången leder domaren förhandlingarna och ser till att processen följer lagens regler. Hen avgör vad som ska beaktas som bevis, ställer frågor till vittnen och parterna och ser till att rättegången hålls rättvis och korrekt. Efter att ha övervägt all bevisning och argumentation, avkunnar domaren en dom i målet. Domen kan variera mellan att frikänna eller fälla en åtalad individ, att besluta om ersättning i ett tvistemål eller att avgöra rättigheter i ett familjerättsligt mål.
Ett annat viktigt ansvar för domaren är att upprätthålla ordningen i rättssalen och se till att alla inblandade parter får ett korrekt bemötande. Domarens roll i rättssystemet är avgörande för rättsstatens funktion: att upprätthålla rättssäkerheten, laglydigheten och att de mänskliga rättigheterna respekteras.
Rättsligt sammanhang i vilket termen Domare får användas:
I en tingsrätt, där en domstolsförhandling precis avslutats, har domaren precis avkunnat dom i ett brottmål där en person var åtalad för grov misshandel. Efter att bevismaterialet noggrant granskats och vittnen har hörts, kom domaren fram till att de bevis som åklagaren presenterade var tillräckliga för att styrka den åtalades skuld. Domen blev ett fängelsestraff på tre år. I detta fall agerade domaren neutralt och utan partiskhet, en egenskap som är av yttersta vikt för rättssäkerheten.
I ännu ett exempel skall en domare avgöra ett komplicerat mål i en tvist om vårdnad av barn i en familjerättslig process. Domaren måste överväga barnets bästa, beakta alla omständigheter och bevis som presenteras av båda föräldrarna och därefter fatta ett beslut som påverkar alla parternas framtid. Besluten i dessa mål är ofta svåra och innebär stort ansvar, då de kan ha långtgående konsekvenser för barnets välbefinnande.
Domarens uppgifter och beslut är fundamentala för rättssäkerheten och för förtroendet för rättsväsendet i det svenska samhället. Genom att rätta sig efter både lagar och principer om rättvisa bidrar domaren till att upprätthålla en rättsordning där individen kan känna sig skyddad av lagen.