Beskrivning av den juridiska termen Författning:
En författning i svensk rättsordning avser en generell norm som utfärdas av behörigt organ och som är bindande för de som omfattas av den. Det handlar om juridiska regler som riksdagen eller en myndighet har beslutat och som måste följas av medborgare och organisationer. Författningsrätten är det rättsområde som behandlar dessa regler.
Författningar består av lagar, förordningar och föreskrifter. Lagar stiftas av riksdagen och är de grundläggande reglerna i samhället. Förordningar meddelas av regeringen och kan ses som mer detaljerade regleringar inom ramen för en lag. Föreskrifter utfärdas av myndigheter och är ännu mer detaljerade anvisningar som gäller inom specifika områden. En författning kan alltså vara en lag som ”Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS)”, en förordning som ”Förordning (1998:899) om utländska filialer” eller en föreskrift som ”Transportstyrelsens föreskrifter om vägtrafikdefinitioner (TSFS 2010:125)”.
Dessa texter måste vara tydliga och förutsebara för att uppnå rättssäkerhet. Medborgare och företag ska kunna förstå sina rättigheter och skyldigheter. Eftersom det är grundläggande demokratiska principer är det också viktigt att rättsreglerna är tillgängliga för alla, vilket görs genom publicering i Svensk författningssamling (SFS).
Att följa och tillämpa dessa regler är hörnstenen i en rättsstat. Det säkerställer att samma regler gäller för alla och att de som har makten inte kan agera godtyckligt. Denna princip om lagarnas företräde kräver att alla andra normer, inklusive avtal mellan privatpersoner, står i överensstämmelse med gällande författningar.
Rättsligt sammanhang i vilket termen Författning får användas:
Ett kontextuellt exempel är processen för lagstiftning. För att en ny lag ska träda i kraft som en författning måste den först utarbetas som ett lagförslag. Detta kan initieras av regeringen eller genom en motion från en eller flera riksdagsledamöter. Regeringen kan också ge utredningar i uppdrag att ta fram lagförslag. Förslaget skickas sedan på remiss för att olika aktörer ska få möjlighet att yttra sig.
Efter remissen tar riksdagens utskott över och bearbetar förslaget ytterligare. När utskottet är klart presenteras ett betänkande till riksdagen som debatterar och slutligen röstar om förslaget. Om en majoritet röstar för blir det en del av svensk författning och publiceras i Svensk författningssamling.
Ett annat exempel är tillämpningen av regler inom offentlig förvaltning. En kommun måste exempelvis när den planerar att bygga en ny skola följa ”Plan- och bygglagen (2010:900)” samt de förordningar och föreskrifter som ansluter till denna lag. Detta för att säkerställa att allt går rätt till i planeringsprocessen, till exempel med avseende på bygglov och miljökonsekvenser. Om kommunen inte följer dessa föreskrifter kan det leda till rättsliga påföljder och att projektet försenas eller stoppas.
Att förstå och tillämpa författningar på rätt sätt är avgörande för att upprätthålla rättsstaten och för att säkra medborgarnas förtroende för rättsväsendet och förvaltningen. Det handlar om att rättsregler ska utformas och tillämpas så att individer och samhälle fungerar harmoniskt och i överensstämmelse med rättssäkerhet och demokratiska principer.